Tänkte skriva om vad som hände min första hund. Den 22 januari 2008 föddes Atacama's Faith Disel på kennel Atacamas. Och den 18 mars fick vi hem honom. Han var helt crazy som resten av familjen. Ungefär ett år efter vi hade fått hem honom, den 20 maj 2009 så skulle min mormor & morfar ta med sig honom till landet för att vi skulle åka till spanien. Set sista jag gjorde innan han åkte iväg var att skrika till honom. "Sluta pussas!" Men han blev inte sur för det. Jag sprang ner på mitt rum & det var den sista gången jag såg honom. Men vi bestämde oss för att inte åka till spanien så vi var hemma & kollade på TV istället. Och vid sådär 21-tiden ringer det på mammas mobil och hon går fort ut på verandan & det ända jag hörde henne säga var "Varför ?!". Jag, Jesper & pappa sitter i soffan och kollar på när hon sitter och gråter ute på en stol. Hon pratar i typ 30 minuter och då har pappa gått ut till henne. Sen efter 1 timmes väntan så kommer pappa in och kramar oss båda och säger...."Diesel är död..." Jag och Jesper grät & grät & grät. Och det som var mest jobbigt var att vi aldrig åkte till spanien så mormor & morfar hade inte behövt ta med sig honom, då hade han troligtvis fortfarande levt nu. Så fort gick det när min bästa vän dog.

 Det här är den ända bilden jag har på Diesel.   

Varit ganska najs dag idag. Vaknade halv 11, duschade. Sen så gjorde jag mig i ordning för att gå ner till fotbollsplanen men Nezzie & träffa Maria å Turbo. Dom lekte i en halvtimme sen så gick jag till bowlinghallen & åt pannkakor med mamma. Sen drog vi hem & kollade på film. Bara slappat & så nu duschade jag igen.

Igår kväll hade jag en sån där gråta-så-man-har-ont-kväll. Jag grät & det verkade aldrig sluta! Allt är bara så svårt...